Abrakabloggra!

Ja, nu har det dröjt ett bra tag. Och bloggkänslan har varit avlägsen. Och när den är det så går det bara inte att skriva. Nicht für mich. Men jag lever. Tydligen så gör jag det, jag andas fortfarande. Och se här, ord lyckades jag få ner nu också. Och orsaken till min bloggunderlåtelse är hektiska tider. Vi hade rättegångsspel och vi vann. Good lord, vad bra det kändes. Vi kickade ass. Och idag fick jag vara ordförande på rättegångsspel 2, och yes pirrigt som fan var det. Speciellt med tanke på att jag var totalt oförberedd. Detta på grund av att ordförandegrupperna lottas fram varje gång. Och nu kan man nästan säga att vi har sommarlov, bortsett från den obligatoriska närvaron på de kommande 2 rättegångsspelen och en rättegångsredovisning. Men det är piece of cake. Och jag har insett att jag inte vill ha sommarlov. Jag är inte bra på att vara ledig. Rastlösheten pirrar i fingrar, tår, ben, mage och tanke. Och allt bara rullar på för snabbt. Och egentligen är jag för trött för att skriva. Ja, det är jag nog. Drömmarnas land, here I come.